Visst känns det lite som att alla är inne i en deppig period just nu? Brukar säkert vara så kring skolstart efter sommarlov men för mig är det i år på en helt annan nivå som jag inte trodde fanns. På dagarna när det är ljust och jag är med mina vänner i skolan så är det okej, för då kan vi alltid deppa lite men även skratta tillsammans. Men när jag är för mig själv och framförallt när det börjar skymma och blir mörkt så blir jag så otroligt deprimerad. Jag vill bara gråta! Jag känner hela tiden - vad jag än gör - att gråten sitter i halsen och vill ut. Så fort jag får tillfälle låter jag det komma ut. Det är så skönt att gråta ibland. Jag är deprimerad för att det nu går mot mörkare tider, för att våran resa är slut och jag vill bara tillbaka plus att jag saknar en viss person något otroligt. Det gör nästan ont. Nästan. Ont som i smärta gör det mer om man är riktigt ledsen över något som har hänt som är riktigt hemskt eller så. Saknad-ont är en mer trivsam onda. Men som ändå kan vara riktigt outhärdlig. Läser man det här så tycker man säker att det bara är som alltid vid skolstart och vanlig depression när man kommer hem från en resa. Och det tror jag med. Men det gör fan inte att jag slutar gråta eller slutar vara deprimerad. Playa del Inglés är vårat hem. Det märkte vi när vi var där. Det är där vi hör hemma. Jag vill hem. Till vårt hem.
Man blir så trött på alla människor och allting i Stockholm just nu. Man vill nästan bara byta bekantskapskrets! Inte för att jag inte trivs i min nuvarande eller för att det är något problem alls. Man vill bara bli en helt ny person med helt nya personer. Precis så var det för oss där. Vi fick ett helt nytt umgänge och börja om på ruta 1. Från allra första början. Första intryck, andra intryck osv osv...
Men just nu mår jag verkligen inte bra. På dagarna, som jag sa, så går det att härda men det sitter ändå i bakhuvudet och gnager litegrand. Men på kvällarna vet jag inte vad jag ska ta vägen. Det enda sättet att få slippa "lida" är att sova. Men när man lägger sig så kommer alla tankar och allting som mest, och det är en jobbig bit. De senaste kvällarna har jag gråtit mig till söms och jag börjar tro att det är värre än jag trodde.
Just nu känns det som att jag inte gör något annat än att klaga. Men låt mig. Låt mig få spotta ut all depp och trötthet, och låt det ta slut! Låt mig sen få återgå till mitt normala höst-termins-jag. Detdär jaget som sätter in på hötterminen och agerar robot/maskin. Bara är. Bara rullar. Bara går.
Jag längtar tills nästa sommar eller åtminstånde nästa äventyr. Var de än blir, norge, Schweitz, Playa del Inglés igen.. Jag behöver en paus. Har insett att jag även behöver ett tag att återhämta mig efter en resa för att inte deppa igen. Nu ska jag sova! Och jag ska somna dirr. För jag är skittrött. Men det tror jag på om jag vill...
Godfuckingnatt

Emelie

Nu är det 4 dagar sedan jag kom hem från Playa del Inglés. Ja, 4! Inte 5 som det skulle varit. Nej, vårat plan blev träffat av en jävla blixt så vi blev flyttade till ett annat hotell och sen åka typ 10 timmar senare. Det gjorde inte mig något för vi fick åka jumbojet istället, totally worth it! Men som om det inte vore nog så hade dom glömt mitt och johannas dyrbara baggage kvar i Spanien... Med min mobil i! Men när jag vaknade efter många timmars sömn denna morgon/dag, så hade min väska kommit hem till Johanna så den är i behåll! TUR FÖR VING!
 
Det var den bästa resan och veckan i hela mitt liv. Vi hade inte tråkigt en sekund och allt var bara magiskt. När jag tänker tillbaka på allt så vill jag bara ha tillbaka det så mycket att jag får ångest och vill gråta. Jag saknar det. Och jag saknar honom. Det trodde jag inte att jag skulle! Men han har fått sig en liten plats i mitt huvud nu.. Jag vet att jag finns i hans huvud också, och om han hålller sitt ord så ses vi igen i december. Jag tror vad jag vill om detdär..
Hur som helst så ska jag försöka bearbeta denhär hemska känslan att denna underbara vecka är över. Vi vet att den kommer komma igen, för vi ska dit igen i början av Januari. Men jag vill ändå ha tillbaka det vi hade DÅ.
Alla kvällar vi stog på balkongen och pratade med alla möjliga andra nationeliteteter från sina balkonger. Alla kvällar vi stått på våran balkong och sjungit allt vad vi kunde. Alla som kom ut på sina balkonger då och tittade och klappade och sjöng och dansade med oss till dånande musik. Alla glada spanjorer som var vi än gick visste vilka vi var och skrek "hej svenska!" efter oss. Alla små spanska barn och killar som vi sa jättefula saker till på svenska. De fattade ju inte, de bara stog och log. Gott skratt. Alla galna utenätter på Kasbah med alla möjliga nya bekantskaper från England, Italien, Tyskland, Schweitz<3, Sverige och Norge och även Holland. Natten när jag och A fyllebadade mitt i natten på Playa del Inglés stora strand helt själva i mörkret. Vi sprang och sprang och ramlade och sprang och kastades runt i de höga vågorna. Adrenalin! Alla Sandras och även Benjamins dysse-fel som vi skrattat så mycket åt. Sandras damp-attack mot Sebbe Punani-killen "WHATS WRONG IN YOUR FUCKING HEAD?" Men det värsta och även bästa är att jag kan inte skriva ner allt vi gjorde, för jag skulle aldrig komma ihåg allt. Det finns inte ord nog för den här resan och jag ryser när jag tänker tillbaka på allt.
För mig, minns jag denna resa när jag hör "I like it - Enrique Iglesias" för att Nelle och dom spelade den ofta på maxvolym från sin balkong så att det hördes över hela vårat hotell. Även "This is my life" med Edward Maya påminner mig om våran fina resa.
Ja, vad ska jag säga... vet inte hur många gånger under den veckan jag garvade åt något vi gjorde och sa "jag älskar oss"... och ja, det gör jag! Som fan!

JUST NU SÅ ÄR JAG RIKTIGT LEDSEN OCH IRRITERAD. Jag behöver verkligen få ut min ilska men har ingen jag känner för att prata om dethär med, förutom pappa då. Det skulle vara lite konstigt om jag ringde mina kompisar och pratade om detta för de har verkligen ingen aning om vad det här är... (Förmodligen kommer jag att läsa dethär inlägget senare och radera det då eftersom att det är ganska öndigt, men for now så kommer jag att publicera det, även om någon läser eller inte...)
BLIR SÅÅÅ irriterad på vissa människor. Inte vissa personer specifikt (eller jo, det med) men menar vissa "sorters" människor. Närmare bestämt VUXNA som beter sig som barn. Barn över 40 år... PATETISKA, BARNSLIGA jävla vuxna människr som tappat greppet. Jag blir mest ledsen. Inte bara arg. För det rör min pappa. Världens bästa pappa. Världens ovanligaste, roligaste, konstigaste men bästa pappa. Han förtjänar inte erat beteende. Han är en av tre barn till min farfar som nyligen gått bort och lämnat efter sig ett arv som väckt så många känslor och diskussioner och bråk som kan tänkas.. Att som vuxen människa försöka lura och bedra ett eget syskon är ju heeeeeeeeelt sinnessjukt?! Vart FAN är världen på väg? VAART?! NI ÄR SYSKON FÖR I HELVETE! VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ ER?! Jag skulle aldrig göra så mot min syster!! Och det är KLART SOM FAN att pappa upptäcker detta och försöker göra något åt det! Då dröjer hela processen ytterligare och då blir han såklart beskylld för att ha medvetet gjort att processen dröjt.. Vad fan tror ni?! Tror ni han ba "aa men visst, 1 mille hit och dit, det gör väl inget, det gör ingenting att mina syskon försökt lura mig. Jag nöjer mig med 200 000..." VILKEN fucking planet är man ifrån om man tror det? Asså gång på gång förundras jag över hur vuxna människor kan bete sig... Syskon emellan? Och ni som suttit och sagt till mig att ni så gärna vill att vi ska träffas oftare och att ni saknar mig på Rosbäck-sidan. AMEN TJENA, ni vill ju bara få över mig på eran sida, det märkte jag så jävla klockrent sist! ÖVERDRIVET SMÖR OCH FJÄSK! Ä C K L I G T! Fick lust att bara slänga pajen i ditt ansikte. Har alltid undrat varför min pappa undivikit sina syskon... tyckt att det var töntigt och har velat träffa dom utan honom. Men aldrig mer asså! Nu förstår jag varför han inte vill ha med er att göra. Ni är ju körda i pallet hela bunten! JAG SKÄMS ÖVER ATT BÄRA SAMMA EFTERNAMN SOM ER, JAG VIL LINTE FÖRKNIPPAS MED ER! Vill inte synas tillsammans med er. Och jag törs inte ha kvar era mejladresser, facebooks, mobilnummer eller någonting för jag är rädd för att jag i framtiden ska falla för erat fjäsk och börja träffa er och sedan hamna i samma skit igen. LÅT mig vara och SÄG ALDRIG MER TILL MIG att ni saknar mig i släkten, säg inteett ord mer till mig. Ni kan stoppa upp eran fula falska jävla släkt som ska kallas "familj" i era arslen för jag börjar fan tro att det är där ni hör hemma.
ATT ni inte SKÄMS!? Vänta tills farmor får veta... Eller kanske inte ska berätta hon skulle fan få en hjärtattack. Eller ja, hon är väl van. Ni som har slagit henne en gång. Idioter!
NUU ska jag packa mina sista saker och bege mig till Playa del Inglés med mina två absolut bästa vänner och vi kommer ha det underbart. Jag kommer inte glömma det här, kommer ofta tänka på min pappa och tycka synd om honom. Men jag tänker inte ödsla en till minut att tänka på ER. Nu ska jag glömma er och aldrig mer ägna en tanke åt er. Om ni läser det här mot all förmodan, så BRA. Jävligt BRA, för då slipper jag säga det till er själv. Vill inte höra era röster eller se era ansikten. Skiter i vad jag sagt ovh skrivit nu, för jag har totalt tappat respekten för er så ni får stå ut med mina ord. FY FAN för er.... !!!!!eopgwoignotijm

Såja!

/emelie

Gotland var underbart. Visst hade det kunnat bli aningen bättre på vissa punkter men det fanns ändå några riktiga höjdpunkter från den resan! En av dom är när jag och Felicia lyckades komma in på Gute(källaren) i Visby. Är ju enligt de flesta den bästa nattklubben där. Vi hade provat flera gånger tidigare och det var omöjligt att komma in där, verkligen heeelt omöjligt. Men vi lyckades glida in med ett gäng 30+are och det var sånt adrenalin!
Gute visade sig från sin bästa sida och det var proppat med folk, asnice, hög musik, dans, svett, sång, dricka och allt! Någonstans under det besöket därinne spelades en låt som jag på hemvägen nynnade på  hela tiden... Jag visste inte vad det heter, vem som gjort den eller någonting, bara refrängen. Hur skulle jag gå tag i den? Fick panik för den var verkligen sååååååååååå jävla underbar när den spelades på maxmaxMAX volym där inne och man bara kokade av lycka. Har gått och haft den i huvudet under hela tiden och nu när jag kom hem bestämde jag mig för att leta efter den på Spotify's playlist "PLAYLST". OCH JAG HITTADE DEN! När jag skruvade upp på högsta och bara blundade så kom allting tillbaka, ville bara gråta och jag rös som en jävla gås. Världens världens världens BÄSTA låt, helt klart! Tim Berg - Bromance. Ooh, kärlek.
Jag ville bara säga det! SJUKT

emelie

Inte för att jag tror att någon läser denna meningslösa blogg längre, med tanke på både mitt och Karros "dåliga uppdaterande" eller ja... sämsta uppdaterande eftersom att ingen är seriös med deetta längre, haha!
Tänkte bara visa att jag lever om någon mot all förmodan undrar, haha?
I övermorgon far jag, Johanna och så Felicia till Gotland. Johanna var så uppe i det blå för Gotland och Tofta när hon kom hem där ifrån sist så jag blev jättesugen! Så på söndag kväll/natt mot Måndag, rättare sagt 03.50 eller 04.50(?) drar vi dit med färjan. Först skulle vi åka med moppe men det sket sig tror jag.. Det kommer nog bli toppen. Jag har faktiskt aldrig varit på Gotland i hela mitt liv så det ska bli extremt spännande. Undra om jag blir sådär kär som alla andra? Inget slår iallafall min kärlek till Paris, kan jag säga. Även Love ska dit samtidigt som oss, han är ju i Visby dårå, så lär ju hänga lite med honom också! Måååste ju se Visby också.
Sedan blir det att komma hem igen den 6e augusti för att spendera cirka 5 dagar hemma i Stockholm tills jag, Sandra och Johanna drar igen till Canarie Öarna och Playa del Inglés! Jag är såååå spänd för det! Har aldrig rest utan vuxna förut, så det ska bli EXTRA kul att bara få känna att man kan göra vadihelvete man vill utan att varken skämmas eller behöva hejda sig. Vi ska dricka härliga drinkar och parta och såklart SOLA!! På vårat hotells beskrivning från gäster som bott där står det typ "musiken och livet från hotellets utebar är mycket störande", perfa. Inte för att vi bara kommer hålla till där. Men det är så det ska vara! Det ska aldrig sova! Det ska vara livat var man än går, det ska vara PULS. Älskar det! Hoppas det finns bra shopping också? Enligt Johanna bor vi aldeles intill ett shoppingcentrum så det låter ju inte heeeeeeeeeeeeeelt fel vaaa? Kanske blir det någon tripp med buss till något annat ställe på ön, vad vet jag.
Vi hörs väl snart igen...
pusspuss
emelie

Visst är sommarregn alltid så fridfullt? Ett grått moln fyllt av regn täcker solen och det bildas ett dovt och konstigt ljus utomhus. Det öser ner och luften kyls ner några grader och blir svalare. Regnet är varmare än luften och vi kastar oss in i en ridå av regn och står mitt på gräset och bara låter oss sköljas. Vi skrattar. Vi skrattar så vi faller. Vi ligger ner och dränks av regnets söta droppar. Vi tar våra genomblöta cyklar och tar vägen mot Norrsjövikens klippor. Även kallat Smittan. Vi känner inte att cyklarna är blöta eftersom att vi själva redan är så blöta. Klippan är ljum trots att regnet brett ut sig. Barfota. Vi tar av kläder och skor. Vi kastar oss in i ett hav som är varmare än luften. Det är varmt. Det är skönt. Vi simmar ut. Vi simmar längre ut. Vi befinner oss nästan mitt ute i farleden. Men vi ägnar inte en tanke åt det. Inte ett ljud. Det är helt knäpptyst. Bara vår andning hörs. Även regndropparnas fall mot ytan klickar med jämna mellanrum. Vi ligger och flyter ute på samma ställe i en timme. Två timmar. Bara pratar. Viskar. Ty det är så tyst att man bara behöver viska. Våra skratt ekar i viken. Från ett av husen på toppen på andra sidan viken hörs plötsligt avlägsen musik. Musiken ekar likaså. Regnet sköljer. Vi bara försvinner. Vi glömmer tid och rum. Bara lever i nuet. Det är bara vi, klipporna, havet och regnet. Det är varmt i havet. Vi vill inte gå upp. Vi ligger kvar. Snart är det mörkt. Mörkare än på länge för att de mörka molnen skymmer det mesta av ljuset. Jag ser bara konturerna av dig. Hör din andning och hur vattnet kluckar kring dig när du rör dig. Vi måste gå upp. Vi vet inte riktigt var stegen befinner sig eller hur pass långt vi är ifrån den. Men vi simmar åt ett håll på måfå och hoppas på att komma fram. Vi simmar i beckmörker utan att veta var vi befinner oss. Det är tyst. Alla människor kring viken har somnat. Norrsjöviken sover. Nu är det bara vi och regnet.

Tryckte jag aldrig på uppdatera knappen? Tydligen så publierades inte detta inlägg igår kväll, men sparades, så printar iväg det nu istället.


Jag och mamms var och shoppade lite i Norrtälje på dagen, köpte nya gardin/rullgardiner? till mitt sovrum och lite kuddar, tittade på insektsdraperier och gardiner till mammas och pappas sovrum här. Ska kanske tapetsera om i mammas och pappas sovrum och även mitt. Tapeten sjunger på sista versen (det har den iförsig gjort i några år nu men mamma kom på det igår...) Dessutom hänger det kvar tavlor i deras rum som morfar satt upp för aaaaaasmånga år sedan och två tavlor som farmor satt upp där som ser ut som zigenartavlor. Sorry, inget illa menat men dom gör det!?

På kvällen idag badade jag och Linn vid smittan aka badberget och vi simmade ut rätt långt, bara låg stilla i vattnet och pratade om knäppa styvmorsor och gamla kompisar som har konstiga flickvänner hehe... Vi garva så mycket att vi nästan sjönk. Ni vet när man garvar går luften ur en och då sjunker man... Panik. Men kul som fan.
Sedan gick vi till Lågarö brygga och kollade på när ångbåten Blidösund gled förbi, tog lite kort och snackade om gamla goda tider då den båten faktiskt la till här men nu håller bryggan här på att rasa samman så den dissar Lågarö Brygga nu för tiden...
På vägen hem sa Linn massa konstiga saker typ som "...asså Stockholm är ju typ som New York..." eller inte?
Fast egenltigen menade hon något helt annat. Inte kunde vi prata rent heller. För vi frös så mycket så våra munnar ville inte jobba med oss, det blev andra ord.

Status: Ute, 17 grader. Inne, 27 grader. Tillstånd, nöjd och trött.
Nu här hemma sitter jag och väntar på att Hampus ska komma... Han kommer typ hem vid 02, har lovat att försöka vänta, men jag får se om jag är vaken då asså...

Update: Väntade i 1 timma på honom, sen deckade jag... Duuuktig flicka.
Vaknade idag på andra sidan sängen... Förklaring? Måste ha vänt mig i sömnen.

Ska väcka Linn nu! Hon ska uuuuuuuuuuuuuuuppppp vi ska LEKALEKA.
Om jag orkar, så lägger jag upp lite bilder, men det bara om jag orkar.
Tschüs!

Sitter åter igen på altanen med massa tända ljus med syster och mamma. Mamma dricker vin och jag dricker öl. Livet leker och jag är glad även fast jag har myggbett på nedre rumpan och fötterna som kliar :(
Men det är så det ska vara. Livet leker. Livet leker. Livet leker.
Är fylld av förväntan, nervositet, längtan, oro allt på samma gång.
Denhär veckan kommer bli en vecka med mycket känslor. Blandade.

Tjaaa
jag och Karin sov med Scout i tält inatt. Vi sov med varsin sovsäck på en stooor uppblåsbar madrass. Jag har inte sovit mycket inatt alltså. Varje gång Karin rörde sig det minsta så guppar madrassen så att jag vaknar. Det var hårt att ligga på tyckte jag och min kudde var värdelös. Dessutom låg Scout och var vaken hela tiden så han satt och tittade på mig hela tiden när han märkte att jag var vaken. Så jag gick in och sov 06.50.
Är därför trött idag. Men jag och Karin drog ner till bryggan och solade några timmar med Scout och sådär. Det är så jävla varmt uppe vid huset att man nästan svimmar. Skönast att hålla sig vid bryggan där det fläktar och man kan doppa sig när man vill.
Jag sitter och softar nu och vet inte riktigt vad som händer härnäst, tar dagen som den kommer. Älskar att leva så.


Om en stund blir det jordgubbar och grädde. Nu ska jag raka mina ben och tjuvläsa ur boken som mamma köpte till sig för att hon är den enda som inte har något att läsa. Kjell. Och så vill både jag och Karin ha den så båda tjuvläser den. Haha!

Emelie

Det är en fin känsla att känna sig behövd och omtyckt av någon. Att varje gång man kommer hem från att ha varit borta ett tag alltid bli mött med glädje och hopp som säger jag har saknat dig. Att varje gång bryggan skakar och hoppar av vågor få ta emot en hårig krabat som letar sig till en och ställer sig vid ens ben och finner trygghet. Att när man ibland sätter sig på trappan få sällskap av en liten kille som sätter sig alldeles intill och att när man då säger "hej" få en blöt slemmig puss på kinden och örat.

Scout 2008-07-29

Emelie

För ungefär ett år sedan var vi på väg till Astrids landställe på Ljusterö. Vi skulle vara där i 4-5 dagar och det skulle väl bli mysigt. Det blev 6-7(?) dagar och underbart, mysigt, jävligt kul och helt jävla otroligt. Det tog inte slut när vi efter 6-7 dagar skulle åka hem. Det var -för mig- början på något helt nytt. Ett nytt kapitel i mitt liv. Ett kapitel som innebar flera härliga dagar med en person jag tycker mycket om men även ett kapitel som innebar 1 års väntan på samma person som jag senare kom att älska. Jag minns det som igår hur jag satt i Augusti och tänkte; ett helt år, fyfan. Sedan började jag räkna ner månader. 11, 10, 9, 8, 7, 6, 5.... Tills det kom en period då jag tappat räkningen. Jag slutade räkna ned och vi tappade inte bara räkningen utan även en del av kontakten.
Nu återstår inte 2 månader och inte 2 veckor. Utan två dagar. Jag är så van vid tanken "det är långt dit" att jag inte förstår att det är nära nu. Jag känner ingenting. Men när jag väl ser in i hans ögon igen så kommer jag förstå igen. Allt kommer komma tillbaka och landa där det befann sig för ett år sedan.
Eller?
Jag vet vad jag vill och vad jag tycker. Men jag vet inte var jag har dig, jag vet inte vad du vill. Det gör saker och ting ganska komplicerat och det är svårt för mig att veta vad jag ska göra. Visa mig det du gjorde för ett år sedan, eller åtminstånde visa mig att du vill göra det du gjorde för ett år sedan. Visa att du längtat, att du är förväntansfull och att du gör allt.
Visa mig att mina löften, min längtan och väntan varit värt det jag väntat på. Dig.
Så ska jag göra detsamma för dig.




/Emelie

Sitter just nu på altanen med tända ljus och myggljus, myggmedel på mig, med mamma och scout och min dator. Mys! Lyssnar på sommarmusik och dricker cola, yum. Söta ångbåten Blidösund gled precis förbi nere vid vattnet och tutade sitt charmiga ångbåtstut som ekade upp till oss här. Det här är sommar!
Nästa vecka kommer Linn (och förhoppningsvid Linus) ut och då ska vi ha sommar enligt tradition. Bad, sol, umgänge, skratt och kärlek :)
Gick ner till badet idag med Scout och han skulle bada, han är så söt när han badar. På en mindre grusväg ner till badet finns otroligt mycket ormar och det är en väg som jag därför har otroligt mycket respekt för, ser mig alltid för noga och håller Scout i strängt koppel. Det var som om han kände på sig att jag var lite rädd/vaksam, för han gick alldeles tätt intill mig, mitt på vägen som jag beodrade, och försökte inte dra sig till gräskanterna en enda gång. Jag hade bestämt mig för att vi skulle gå mitt i vägen och han skulle inte dra till kanterna och tror han fattade det nästan. Han skötte den biten riktigt bra, han brukar dra ganska mycket annars. Med mig.

Haha, bjuder på den. Orättvist dålig kamera :(

Nu ska mamma göra te med honung till oss och så ska vi fortsätta lyssna sommarlåtar!
USCH FYFAN SMÄLLDE NYSS EN MYGGA PÅ MIN TRÖJA SOM SPRACK OCH SÅ ÄR DET VÄRSTA BLODFLÄCKEN PÅ MIN TRÖJA NU... UUUUSSCH asså man vet ju aldrig det kan ju vara grannens blod?! Fräscht liksom att jag har deras blod på min jacka, nice?

/emelie

Klockan ringde 08.00 imorse och jag klev upp, Glad i vetskap om att det kommer bli en bra dag idag. Jag, Karin och Mike (och scout) åkte till landet runt 09.30 och gick direkt till bryggan för att bada. Jag fick i både Karin och Mike och det var riktigt skönt i vattnet, längsta badet i sommar! Vi solade någon timme och sedan gick upp till huset för att mamma och pappa kom med den nya bilen och så skulle Karin och Mike åka upp till Idre igen för att lämna släpet. Sedan kommer Karin ner igen imorgon kväll. Vi har hand om Scout och just nu ligger han under våran altan där det är svalt och skönt.

Nu ska vi åka in till Norrtälje och handla på Flygfyren<3


Förresten; hur många ord finns det för trosor? 1. Trosor 2. Underbyxor?
Hur många ord finns det för kalsonger? 1. Kalsonger 2. Kallingar. Trodde bara det fanns två men min mamma säger hela tiden 3. Kalsipper 4. Fillingar. Haha! Är hon den sista/första personen på jorden som använder de orden?

Dags att jalla på!
Emelie

Du säger att du är stark och att du vart igenom dethär förut. Du kommer fortsätta och det finns inte mycket mer att säga nu. Men vi två hör hemma i ett rum med inga andra... Och om jag var 10 år yngre så skulle jag inte behöva dig längre.
Någon dag är jag din "jakt-trofé" som du övergav och någon dag kanske jag kör över dig här utanför. Varför måste vi såra varandra? Nåt säger mig att du blir borta en lång tid...
Jag kommer inte älska dig för resten av livet. Vill fan inte leva med tungan hängandes utanför och tycka synd om mig själv.
Jag kommer inte höra av mig igen och jag kommer inte ta skulden. Så säg det bara och få det gjort! - Det finns bara ett enda sätt att "brinna upp"

Tja igen!
Har precis kommit från en god middag med HELA familjen; Mamma, Pappa, Mike, Karin och söta Scout. Till efterätt blev det vaniljglass med varma hjortron från Idre.
Karin och Mike var tidigare idag och tittade på en lägenhet i Traneberg, ungefär vid Alvik som de föll pladask för. Och de fick den! Så de stog och hoppade i köket ett tag, haha. Men det kan jag förstå, så trötta på Idre som dom var, kan verkligen inte vara kul asså.
Så, jaa.. Nu sitter de och tittar på Ikea på kök. De är alldeles uppspelta! NU SKA VI INREDA MIKE tjuter Karin och måste erkänna att jag är avundsjuk på dom, jag vill också inreda, buuuuuuuuuuhu.


Bild på mig och Scout från tidigare idag:
 
Sööta kille

Nuuu fick jag lust att joina sällskapet på altanen och vara med och kolla på kök! Visst såg det mysigt ut?

Besoooooooooooos,
Emelie

Tittaaaa vad fint och jämnt det blev till skillnad från innan. Men det var väääl behövligt!

Frisören: Hur länge sedan klippte du dig?
Jag: Hos frisören... var väl 5 år sedan.
Frisöden: 5 månader sen, okej!
Jag: Nej 5 år sen... typ.
Frisören: Ursäkta?
Jag: Fem... år... typ
Frisören: Fem ÅR? Det var på tiden du!

Jag fick inte klippa upp håret och fick inte duscha utan "någon smet jag skulle ha i håret" för hon ville rädda mitt hår. Haha, så söt. Skönaste frisören någonsin! Asschysst.

Shoppade ju mina jeans (och massa annat) också! Voilá!

ÄLSKAR. Replay, U-turn 1495:-

Köpte även en stickad snygg poncho från åhléns, en jacka från gina och så "fick jag med mig" lite annat hem också. Haha, Maggi fattar. Tror jag? Om jag berättade...

Nuuuuuuuuuuuu ska jag leka men storvovve Scout, han tycker om mina fina nya blåa naglar, voff!

/em

Imorgon ska jag:
- Till täby centrum med mamma och köpa dedär jeansen jag ska få för att jag fått så fina betyg, hihi.
- Klippa mig
- Beställa ett par solglasögon (igen...), typ mitt 10:e par?
- Till stan med Maggs och shoppa ytterligare lite
- Ta emot Scout och passa honom några dagar!

Imorgon kommer bli en bra dag :)