Du säger att du är stark och att du vart igenom dethär förut. Du kommer fortsätta och det finns inte mycket mer att säga nu. Men vi två hör hemma i ett rum med inga andra... Och om jag var 10 år yngre så skulle jag inte behöva dig längre.
Någon dag är jag din "jakt-trofé" som du övergav och någon dag kanske jag kör över dig här utanför. Varför måste vi såra varandra? Nåt säger mig att du blir borta en lång tid...
Jag kommer inte älska dig för resten av livet. Vill fan inte leva med tungan hängandes utanför och tycka synd om mig själv.
Jag kommer inte höra av mig igen och jag kommer inte ta skulden. Så säg det bara och få det gjort! - Det finns bara ett enda sätt att "brinna upp"