Visst känns det lite som att alla är inne i en deppig period just nu? Brukar säkert vara så kring skolstart efter sommarlov men för mig är det i år på en helt annan nivå som jag inte trodde fanns. På dagarna när det är ljust och jag är med mina vänner i skolan så är det okej, för då kan vi alltid deppa lite men även skratta tillsammans. Men när jag är för mig själv och framförallt när det börjar skymma och blir mörkt så blir jag så otroligt deprimerad. Jag vill bara gråta! Jag känner hela tiden - vad jag än gör - att gråten sitter i halsen och vill ut. Så fort jag får tillfälle låter jag det komma ut. Det är så skönt att gråta ibland. Jag är deprimerad för att det nu går mot mörkare tider, för att våran resa är slut och jag vill bara tillbaka plus att jag saknar en viss person något otroligt. Det gör nästan ont. Nästan. Ont som i smärta gör det mer om man är riktigt ledsen över något som har hänt som är riktigt hemskt eller så. Saknad-ont är en mer trivsam onda. Men som ändå kan vara riktigt outhärdlig. Läser man det här så tycker man säker att det bara är som alltid vid skolstart och vanlig depression när man kommer hem från en resa. Och det tror jag med. Men det gör fan inte att jag slutar gråta eller slutar vara deprimerad. Playa del Inglés är vårat hem. Det märkte vi när vi var där. Det är där vi hör hemma. Jag vill hem. Till vårt hem.
Man blir så trött på alla människor och allting i Stockholm just nu. Man vill nästan bara byta bekantskapskrets! Inte för att jag inte trivs i min nuvarande eller för att det är något problem alls. Man vill bara bli en helt ny person med helt nya personer. Precis så var det för oss där. Vi fick ett helt nytt umgänge och börja om på ruta 1. Från allra första början. Första intryck, andra intryck osv osv...
Men just nu mår jag verkligen inte bra. På dagarna, som jag sa, så går det att härda men det sitter ändå i bakhuvudet och gnager litegrand. Men på kvällarna vet jag inte vad jag ska ta vägen. Det enda sättet att få slippa "lida" är att sova. Men när man lägger sig så kommer alla tankar och allting som mest, och det är en jobbig bit. De senaste kvällarna har jag gråtit mig till söms och jag börjar tro att det är värre än jag trodde.
Just nu känns det som att jag inte gör något annat än att klaga. Men låt mig. Låt mig få spotta ut all depp och trötthet, och låt det ta slut! Låt mig sen få återgå till mitt normala höst-termins-jag. Detdär jaget som sätter in på hötterminen och agerar robot/maskin. Bara är. Bara rullar. Bara går.
Jag längtar tills nästa sommar eller åtminstånde nästa äventyr. Var de än blir, norge, Schweitz, Playa del Inglés igen.. Jag behöver en paus. Har insett att jag även behöver ett tag att återhämta mig efter en resa för att inte deppa igen. Nu ska jag sova! Och jag ska somna dirr. För jag är skittrött. Men det tror jag på om jag vill...
Godfuckingnatt

Emelie