Jag vet inte riktigt vad du gjort med mig. Vad har du gjort med mig, sa du? Nej du vet inte heller. Vart står du någonstans? Hjälp mig att placera dig. För jag vet inte var. Du var inte tillräckligt tydlig.
Jag hatar det här. Jag hatar det här så jävla mycket. Vet du varför? För att jag känner mig lost, jag är den som är lost nu. Den som hundar. Den som saknar. Den som längtar. Den som går runt med gråten i halsen för att den vet att man kanske aldrig mer kommer se varandra i hela sitt liv. Jag brukar inte vara den. Jag brukar för det mesta vara den känslokalla i slutändan, den som inte orkar tänka så mycket på det.
På jobbet trodde jag att jag skulle komma på lite andra tankar. Släppa det lite och må bättre. Visst, jag var glad och jag jobbade på typ bättre än aldrig förr, var så jävla effektiv och noggrann samtidigt och allt bara flöt på. Men jag hade hela tiden en äcklig känsla i bröstet. Längtnad. Jag hatar den känslan. Den gör mig alldeles sjuk. Den kryper upp i halsen med jämna mellanrum och får mig att vilja gråta. Först gjorde jag det. Sen inte. Sen gjorde jag det igen. Vad ska jag göra. Vad fan har du gjort med mig. Var du tvungen?!
Det var riktigt längesen jag kände såhär. Känns som att det är ett tecken på något. Och "han är en sån som jag skulle kunna ta hem och visa för min mamma".
Din charm och ditt ständiga leende gör mig riktigt sjuk. Har jag fått en sjukdom? Det känns ju fan som det! Att kolla in i dina ögon pirrar alltid i kroppen. För att du alltid ler stort tillbaks. Även om jag bara tittar. Din röst är så härlig bara för att den tillhör ditt leende och dina ögon. Och allt du säger. Du är en sann gentelman. Du håller upp dörren för oss damen och släpper den sen för dina kompisar som kommer efteråt. Ditt leende är genuint och ärligt. Man ser när du ler att du tycker om att vara med en. Att du inte bara ler, skrattar, köper dyra drinkar, är sjukt snäll och söt bara för en sak. Jag märkte det själv. Den natten. Eller morgonen. Du gör det för att du tycker om mig. Det tror jag.
Du tog mig i hand och lovade öga mog öga att komma tillbaks till Stockholm i sommar.
Jag vill tro på dig. Men jag tror det inte förrän jag ser det.
Egenltigen fattar jag inte riktigt vad vi höll på med.. Vi träffar två killar i Playa del Inglés som gillar oss. Dom åker till stockholm för oss. De har med sig två kompisar... Vi tar dom istället. De andra två typ dör. Vart är världen på väg?
Men någonstans kunde jag vara så elak för dig.