Det verkar som att vad man än gör här i livet så får man alltid ångra det sedan. Speciellt när man väljer mellan två ting. När jag var liten och fick en ny cykel så fick jag välja mellan en metallicblå och en orange/vit. Jag ville ha den blåa men jag tog den orange bara för att jag trodde att jag skulle ångra mig och vilja ha den orange. Men jag ångrade ju mig ändå och ville ha den blå...
För några månader sedan fick jag välja mellan två personer. Det var som att det där scenariot med cyklarna var tillbaka. Jag visste att det var den blåa som var den jag egentligen borde ta, det var den som passade mig bäst. Men jag tog den orange för att det var den jag ville ha för stunden, men det visade sig inte vara långvarit, det höll inte i längden. Jag ville ha det jag valde bort - det jag kastade bort för att få det andra, det jag trodde var bättre.
Nu när jag står med facit i hand så ... kan jag inte säga att jag ångrar allt. Jag vill inte ha varken den blåa eller den orange cykeln.
Jag borde nog inte ha någon cykel överhuvudtaget.