livets sista sekund

Det är så konstigt det som hänt. Första dagen fattade jag inte förrän på kvällen. Nu fattar jag typ ingenting längre. Har väl haft annat för mig helt enkelt. Kanske är bra. Mådde ju så himla dåligt ett tag där.
Men som vi alla tänkt så var det så fint att Jennifer iallafall fick dö för det hon levde för.
Hon levde för det hon dog för och så dog hon för det hon levde för.
Vila i frid kära klasskamrat. Och förlåt för allt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0