... för mig själv! Den får inte vara någon annans. Ingen ska vara pappan, bara jag ska vara mamman. Jag har blivit alldeles bebistokig på sistonde och idag insåg jag verkligen att jag är sjukligt bebistokig. De är så sjukt jävla gulliga och underbara. Gick en mamma med en bebis i vagn förbi mig idag och bebisen låg och gnällde lite, så jävla sött. Den låg liksom instoppad bland massa filtar och kuddar och såg sådär riktigt mysig ut.
Vill ha en liten overall-tjock unge på ena armen med en liten mössa på huvet som bara sitter där och är söt och fridfull.
Vill ha en bebis att sköta om och ta hand om. Stoppa ner i en vagn och stoppa om så att den inte fryser. Och så när man ger den nappen så snuttar dom på den så himla sött.
När man ska sova så ska bara jag och min bebis sova, ingen jävla kille eller någon annan får röra min bebis. Bara jag och min bebis ska sova tillsammans i en stoooor säng. Den ligger där bredvid med sin blöjrumpa i vädret.  Den ska ligga bredvid mig och somna sådär peaceful och om man lyssnar tyst så kan man höra små snusningar. Hur den andas med sina små lungor.
Stora blåa oskyldiga ögon som tittar förvirrat omkring. Andra tanter och gubbar som gulligullar med den och frågar vad den heter och säger att den är söt. Och så luktar de bara bebis. Sådär milt och mjukt.

Asså jag vet att det är gaaaalet och jag säger inte jag ska skaffa en bebis. Bara att jag vill ha en. En liten lekfull tanke bara. Skulle jag få ett barn (inte för att det skulle hända, för då skulle jag göra abort..) så skulle det ändå bara vara synd om det för jag skulle nog gulla sönder den. Fast den skulle iallafall vara en älskad pys.

Min kusins bebis Victor



Assåååå ååh, ni förstår inte. Jag blir typ alldeles gråtfärdig när jag tänker på bebisar. Blir alldeles knäsvag.