Ibland undrar jag faktiskt om jag har någon släng av adhd eller liknande, kanske damp? För ibland blir man arg och man blir sur och ledsen men ibland blir jag så fullkomligt rosenrasande förbannad över vissa saker så att det bara kokar över och då är det bäst att jag inte är i närheten av det moment jag är förbannad på. Förstår ni?
Okej, det var egentligen bara en liten parantes, en stor sådan. Det jag ville komma till just nu är att jag är så trött på mig själv ibland. Visserligen har jag nyligen gjort en hel del grymma saker som höjt mitt självförtroende och faktiskt förvandlat mig jävligt mycket men när det kommer till ett visst område så blir jag så otroligt trött på mig själv. Jag har alltid stått bakom Blondinbellas fina åsikt att man inte bara ska "nöja sig" utan att man hela tiden ska sträva efter att vara lycklig och välja det som känns allra bäst för en själv. Men någon jävla gång måste jag faktiskt nöja mig! Jag är aldrig, aldrig, aldrig till freds! Jag är aldrig nöjd helt enkelt. Om jag har valt någon eller något så är jag inte riktigt nöjd ändå sedan. Jag tittar på vad jag KUNDE valt, vad jag kunde haft. I några fall väljer jag det andra alternativet istället men ångrar mig alltid lika mycket ändå.
När ska jag bara bli nöjd? När ska jag någonsin ha valt någonting och känna att fan vad bra jag har det, fan vilket bra val! Och bara inte vilja ha något annat och ännu bättre hela tiden? Är det mig det är fel på eller är ni likadana? Jag är sjukligt kräsen. Bara att inse.