Jag har fastnat i träsket. Jag ryser av bara tanken på att få göra det. Att känna dendär känslan. Svävande. Flygande, allt går som man vill och allt man säger och gör bara blir så jävla rätt. Man är bara så jävla grym. Man känner ruset i kroppen och man är så jävla lycklig... och inget kan komma i vägen för just den lyckan. Vad som än försiggår innanför hjärnbalken och vad för sorts problem man än har. Allt bara pulveriseras i samband med första ruset. Direkt upp till hjärnan efter första. 1, 2, 3 ge min fanta och rosé! Musiken bara pulserar i trans med hjärtslagen och man blir ett med musiken och tillvaron. Bara är som i en dröm. Man fattar inte riktigt vad man säger och gör, det bara slinker ut som om det vore en maskin. Maskinen trampar på hela kvällen. Maskinen bara går och går. 
Men "i allt som rör sig, lyser eller låter, finns ett batteri.... (som ska lämnas åter)" och snart tar batteriet i maskinen slut. Det går över åt det andra hållet efter lite sömn. S.k. övertrötthet blandat med gårdagens berusning som fortfarande pulserar i kroppen. Maskinen börjar rulla igen. Maskinen är på fötter igen. Lever och tar dagen som den kommer á la carpe diem. Fånga dagen. Inget står i vägen. Ingen känsla av "dagen efter". Utan bara harmoni. Lycka. Som sitter kvar. Som om den lagras på.
Det är snart dags för maskinen att återigen ladda batterierna. Mina batterier laddas i form av den där magiska västkan. Vätskan som får mig att sväva, flyga och bara leva. Bensinen.
Maskineriet sätter igång igen...

"Sup och svälj, trevlig helg"