Som min vän Johanna skrev är det verkligen helt galet hur en person kan förändras så mycket under en vecka. För mig är denna person alltid densamma och hon betyder guld för mig, i mina ögon förändrades hon inte. Men hennes strävan blev inte längre densamma och hon hade fått upp ögonen för en helt annan sak.

Jag tycker inte att det är konstigt. Jag fascineras. En vecka! En vecka på en annan plats på jorden och man återkommer i andra byxor. D.v.s. andra tankar och värderingar.

Jag beundrar. Förstår man då hur mycket det måste ha hänt under dedär 7 dagarna? Det råder ingen tvekan om att det hände grejer hela tiden.

Jag är så förälskad i denna plats. Hopplöst förälskad. En resa tillbaks är redan planerad att infalla i Januari. Ännu en är inplanerad kring Oktober samma år. Men då stannar vi där i 3 månader, jobbar, lever loppan. Firar.

Innan detta hade jag riktiga fördomar om denna ö. Svenne-familj-ställe. Tänker på Sällskapsresan och pensionärspar som åker dit. Men just våran ort, var liksom en avskild plats från denna ö. En annan del av ön. Så fort man kom innanför stadens gränser kände man att detta var någon annan stans. Ett paradis, ett annat sorts paradis. Inte med kritvita stränder, gröna palmer och knallblått vatten. Utan ett paradis där alla är glada, alla lever livet, ingen kommer från samma ställe och hela staden bara pulserar. Pulserar av förväntan, lycka, taggning och rörelse.



 


Jag är kär i denna plats och jag är kär i oss.
Jag är kär i att inte vara i Sverige, att ha nya umgängen flera tusen mil bort, att leva utan gränser och att bara vara med folk som man själv valt att vara med. Det vill jag ha. Jag kommer få det, förhoppningsvis, men tills dess leder en lång väg som jag måste orka knata och samtidigt prestera.
En sak som jag får höra dagligen när jag klagar på att jag vill tillbaks är "lev för dagen och ta en dag i taget, tänk inte på vad som komma skall." Leva för dagen? Om man bara skulle leva för varje enskild dag och inte alls tänka på sin framtid... hur ska man då om tio år kunna "leva för dagen" om allt bara är skit för att man sabbade det förut när man "levde för dagen". Tänk att jag idag bara tänker på idag, så jag skiter i mina läxor för att jag känner för det, jag planerar ingenting vad jag ska göra, alltså söker jag inga jobb eller kurser och jag har absolut noll framförhållning. För jag lever idag. Jag fångar dagen. Carpe diem. Då kommer jag ju om tio år sitta fortfarande hemma hos föräldrarna, inga kläder, inga pengar, leva på dem och inte ha något liv. Och då förväntas jag leva för dagen? Vad fan ska jag då leva för på den dagen?
Nejnej, makes no sense.
Så säg aldrig mer "men täänk inte så myyckkeeet på allt som kommer och allt som ska göras, lev bara idag och gör det du känner för". För då kommer jag flippa! Den meningen är verkligen inte genomtänkt! Den är så meningslös och det måste nog vara det sämsa man kan säga till en sistaårselev på Jensen gymnasium.
Punkt slut.

/E