Det finns nog inga människor på hela jorden som betyder så mycket som mina två allra bästa vänner. Jag har vänner som jag tycker mycket om och som jag gillar att vara kring. Men ni två. Ni är de där två ljusen i vardagen som gör att man för det mesta faktiskt ser fram emot att gå till skolan.
Om någon utav er två är borta från skolan någon gång så blir liksom hela dagen alldeles grå och man bär hela tiden på känslan av att något fattas och saknas.
Den här texten kommer rakt från hjärtat.
När det än händer något jobbigt som man är ledsen över eller som tynger ner en så kan jag alltid må bättre av tanken att "jag har iallafall dom två". Det är betydelsefullt att ha en sådan tanke att tänka när man behöver den.

Vi tre har gjort så mycket tillsammans, bl.a. våran fina och galna resa. Den var ganska sjuk och galen. Men vet ni vad? Det är det som är så jävla fantastiskt och bra med er. När saker blir galet och sjukt med andra så blir det liksom lite konstigt... Men med er blir det bara kul och vi skrattar åt det. Vi skrattar tillsammans, åt varandra och med varandra. Vi kan ha roligt åt något tragiskt, sjukt äckligt och något elakt. Ni vet nog vad jag syftar på... Vi vet alltid vad vi syftar på. Vi kan varandra.
Ni har olika egenskaper som kompletterar varandra och det är därför jag älskar att vara i erat sällskap. Då mår jag som bäst. Då älskar jag livet även om det brinner runtom. Det finns inga jag skrattar så mycket med som med er. Det finns inga jag uppskattar mer än er två. Det är bara vi som kan hälla soppa med spaghetti över varandra och loska varandra i ansiktet, ha strand-gägg-sand krig, sex-on-the-beach-krig och putta varandra av stolar så att vi ramlar av och skrapar upp både det ena och det andra. Och det är bara vi som kan skrika riktigt fula och vulgära ord i små spanska barns ansikte bara för att dom inte fattar och sedan garva åt deras oförstående uttryck. Även bara vi som kan lådsas vara lebbar och stå och lådsasstrula upp varandra i ett hörn.

Vad skulle jag göra utan er? Den hemska, tragiska, förjävliga och sjukt konstiga tanken att ni skulle försvinna ur mitt liv på något vis slog mig precis. Tänk om någon av er skulle dö. Jag klarar inte av att tänka på det utan att gråta. Fyfan, jag ryser... De senaste veckorna har verkligen fått mig att inse att jag inte kan leva utan er. Nu halkar fingrarna på tangenterna för att några tårar lyckats göra knapparna hala. Haha, vad sjukt... Jag måste få bort denna hemska hemska tanke.
Byter spår...
Alla kan vara lite dumma ibland, bli osams eller bete sig konstigt. Så förlåt för allt jag gjort, borde ha gjort eller kommer att göra. Vad jag än gör, så tveka inte på eran betydelse för mig.
Har aldrig haft några vänner som betyder så mycket för mig. Jag vet att jag inte behöver nämna era namn en enda gång i hela denhär texten för jag är fullkomligt övertygad om att ni visste från rad 1 att det var just er jag menade. För mina vänner vet när de betyder något alldeles extra. De vet det bara.
Jag älskar, älskar oss 3 tillsammans.









/Emelie